3 Februari

Måste skriva lite om vad jag känner jusst nu.

Studenten närmar sig. På fredag får vi hämta våra studenmössor, och jag fortfarande inte fårstå att du inte kommer vara där och få dela den glädjen med oss alla.  Det tar kål på mig att du inte kommer få vara med oss på alla roligheter. Du får inte vara med oss i studenttåget och sjunga och vara lyckliga. Men ändå så vet jag att du kommer vara med oss den dagen. Inte bara den dagen! Du kommer alltid finnas med oss, i våra hjärtan och våra tankar. Sara jag saknar dig så himmlans mycket!
Fast jag brukar åka till din grav och sitta å tänka på allt roligt vi fick dela med dig, så kan jag faktiskt fortfarande inte fatta att du är borta från oss. Känns helt overkligt. Känns mer som om du bara flyttat och bytt skola.
Har tänkt otroligt mycket på olyckan den senaste tiden, vad hände med chaffören ? Vad fick han för straff?
Vad hände igentligen den dagen? Förutom att du försvann från oss?
Kommer aldrig glömma den dagen !
Aldrig det samtalet jag fick från min mamma och frågade om jag kände dig.
Rysningen och tankens om gick i mig då går inte att beskriva..
Saknar dig Sara och du kommer alltid finnas i mina tankar och du finns i mitt hjärta där kommer du alltid att finnas <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0