14 december - Känslig dag
Det börjar närma sig till studenten och jag kunde inte låta bli att tycka det kändes jobbigt.
Kunde inte sluta tänka på den dagen vi får gå i det där tåget fulla, glada och otroligt lyckliga. Men det kommer också bli en jobbig dag känner jag. Det kommer kännas så tomt utan dig med oss, kommer inte kunna låta bli att tänka på dig!
Du skulle vara med oss, du skulle vart med oss på den lyckliga dagen. Men på något sätt så kommer du att finnas med oss i våra tankar.
Va till din grav idag, och jag kunde inte låta bli att tänka på varför jusst du? Du hade hela livet framför dig!
Och tårarna kunde inte låta bli att komma, gud vad jag saknar dig !
När jag kollar på bilder på dig så känns det inte verkligt , inte än !
Det känns helt overkligt att du är borta från oss, det känns som om du en dag bara ska komma tillbaka till oss en dag med dina färgglada byxor och dit stora leende du alltid hade med dig.
Kan fortfarande inte förstå att du är borta, och på ett sätt känns det elakt.
Att man ibland inte är ledsen för att man inte förstått det än.
Men du kommer alltid finnas med oss Sara det kommer du! En gång BF:are alltid en BF:are!
Du kommer vara med oss när vi går på torget och skriker och sjunger studentsången det kommer du !
Det vet jag bara ! Hur kunde detta hända, jag förstår inte hur det kunde hända!
Liksom en dag bara få höra att det vart en olycka vid åkra där en 17- årig flicka omkom. Och först trodde jag aldrig att det kunde vara någon jag kände. ALDRIG!
Men sen när min mamma ringde och frågade om jag kände flickan och att hon hette Sara efternamnet visste hon inte, sen när jag fick klarhet i att det va du. Fan den där kalla kåren som gick rakt igenom kroppen glömmer jag aldrig! aldrig ! Tårarna bara forsar ner men kan inte låta bli att tänka! Ville inte tro på det först, trodde dom bara hade tagit fel ända tills vi i klassen träffade din mamma vid din minnesplats och hon berättade att hon hade vart och kollat på dig, det va då jag förstod att det inte va fel, det va våran ängel som hade försvunnit från oss. Jag vet att du är den finaste ängeln där uppe! Det vet jag bara.
Saknar dig så otroligt mycket Sara, låt oss vakna upp från denna mardröm och kom tillbaka med dina gula byxor och ditt söta leende!<3
Kunde inte sluta tänka på den dagen vi får gå i det där tåget fulla, glada och otroligt lyckliga. Men det kommer också bli en jobbig dag känner jag. Det kommer kännas så tomt utan dig med oss, kommer inte kunna låta bli att tänka på dig!
Du skulle vara med oss, du skulle vart med oss på den lyckliga dagen. Men på något sätt så kommer du att finnas med oss i våra tankar.
Va till din grav idag, och jag kunde inte låta bli att tänka på varför jusst du? Du hade hela livet framför dig!
Och tårarna kunde inte låta bli att komma, gud vad jag saknar dig !
När jag kollar på bilder på dig så känns det inte verkligt , inte än !
Det känns helt overkligt att du är borta från oss, det känns som om du en dag bara ska komma tillbaka till oss en dag med dina färgglada byxor och dit stora leende du alltid hade med dig.
Kan fortfarande inte förstå att du är borta, och på ett sätt känns det elakt.
Att man ibland inte är ledsen för att man inte förstått det än.
Men du kommer alltid finnas med oss Sara det kommer du! En gång BF:are alltid en BF:are!
Du kommer vara med oss när vi går på torget och skriker och sjunger studentsången det kommer du !
Det vet jag bara ! Hur kunde detta hända, jag förstår inte hur det kunde hända!
Liksom en dag bara få höra att det vart en olycka vid åkra där en 17- årig flicka omkom. Och först trodde jag aldrig att det kunde vara någon jag kände. ALDRIG!
Men sen när min mamma ringde och frågade om jag kände flickan och att hon hette Sara efternamnet visste hon inte, sen när jag fick klarhet i att det va du. Fan den där kalla kåren som gick rakt igenom kroppen glömmer jag aldrig! aldrig ! Tårarna bara forsar ner men kan inte låta bli att tänka! Ville inte tro på det först, trodde dom bara hade tagit fel ända tills vi i klassen träffade din mamma vid din minnesplats och hon berättade att hon hade vart och kollat på dig, det va då jag förstod att det inte va fel, det va våran ängel som hade försvunnit från oss. Jag vet att du är den finaste ängeln där uppe! Det vet jag bara.
Saknar dig så otroligt mycket Sara, låt oss vakna upp från denna mardröm och kom tillbaka med dina gula byxor och ditt söta leende!<3
Kommentarer
Trackback
